Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Blommor & växter – Flowers & Plants’ Category

Leaving Scorpio Villas

On May 23rd, I left Scorpio villas by car heading for the airport of Mombasa. The trip took more or less three hours and during these boring hours I was thinking of all nice people I had met at Scorpio, the wonderful couple who own the place – Sara and Simone Mancini, their lovely children – Lorenzo, Luca and little Chiara, Anderson who was responsible for my bungalow, the man who looked after the pool and Andy the barman. Patrick Kalume from Aberdeen and Marian and Frank Swift from London. I will miss all of them.

 

 

Flying back to Europe

From Mombasa to Nairobi it took one hour to fly and then I had to sit at the airport in Nairobi for many hours to wait for the flight to Zurich, which took seven hours. Early in the morning on the 24th, I arrived in Switzerland and it was easy to find the terminal where I had to wait for the connection to Prague. That flight took one hour and at 9.30 I was in Prague.

It was in Prague we had started our voyage in December 2010 and it was in Prague that we finished the first five months of 2011.

 

Early morning, the 24th of May

We had booked a room in a hotel with the name Kampa, which is located in Kampa Park in the heart of Prague. I was very tired when I arrived and was therefore grateful when I was offered a room almost immediately so I could sleep because I had not slept at all during the flight, which took place during the night.

 

Kampa hotel has a lovely location in Kampa Park

When I woke up late in the afternoon Anders had arrived and he was sitting outside in the garden waiting for me to wake up and we had a couple of beers and discussed what to do during the week we were going to spend in Prague. The location of hotel Kampa is excellent, namely in Kampa park and the weather was lovely, warm and sunny and all flowers and trees were blossoming and the beer was as good as it always is in Prague. What more could we wish? Kampa Park enclosed here.

 

 

  

 

Holesovice market

Seven days pass quickly. We went to the market in Holesovice by tram because we had to buy a new luggage. After a lot of travelling two luggages had been completely worn out. We had a nice meal in an Asian restaurant at the market and we stayed there for a couple of hours. We also found a luggage that we both liked and at the airport on our way home we left the old luggage empty to somebody who wants it.

 

The pub “U Cerneho Vola”

A visit to the pub U Cerneho Vola is a must when in Prague so we took tram number 22 to get there. The pub is situated close to the Prague castle and to the Swedish Embassy. You can see a photo of us when we were sitting at the pub. I have written about this pub earlier in my blog.

 

 

Meeting a good friend

We also met our good friend Anna Cerna in Prague and we went with her to have lunch in a very nice restaurant in Kampa Park by the name of Nostitz and the food was really nice there. We had asparagus with hollandaise sauce and smoked salmon and thereafter we ordered hot raspberries with ice cream and we had a nice Czech wine with this lovely food and it was really fine to meet Anna again and to listen to what she had been doing during the last year and to hear about her four grandchildren – two boys and two girls – and her two daughters.

 

“Kachna” – duck and Apfelstrudel for lunch

Every day we went to different places like another pub by the name “U Pinkasu” at the Jungmannova square and we went to have lunch in a small restaurant close to Vaclavske Namesti. The restaurant has the same name as the street where it is located – “Provacnicka” and it is in the proper centre of Prague. They have lovely food there and we had “kachna” which is duck in Czech. It is served with red or white cabbage and most people have it with dumplings but we prefer potatoes. We had “Apfelstrudel” and coffee with cherry wine after the main dish and could hardly move from the table when we had finished our meal. The portions are very big and generous.

 

Malteske namesti is a beautiful square in Mala Strana

One day we went for a walk in Mala Strana around Malteske Namesti, which is a beautiful square with many small restaurants and cafés and another day we want to Namesti Republiky, and then we walked back to our hotel, which took us forty minutes or more. At the old town square it was hardly possible to walk because there were big groups of tourists who had come to Prague for sightseeing and all of them visit the same places so sometimes it is very crowded in the centre of the town and most of the time I try to avoid these herds of people because I have already visited the places they are visiting and I would never join a big group like that led by a guide anyhow. I would feel like a sheep led by a shepherd.

 

Back home the 30th of May

Time passes quickly when you are having a good time and soon it was Monday and time for us to go back home and in the evening of May 30th we landed at the airport of Copenhagen and then we took a train to Lund and came home at around seven. We were met by our grandchild Philippa who helped us to carry our luggage and for the first time in five months I slept in my own bed and enjoyed it. Our bed is big, cosy and comfortable.

 

The market place in Lund

The next morning I took out my bike and cycled to the market where I bought asparagus and strawberries and baby potatoes and then I cycled back home and cooked a lovely meal. I also bought heering, something we always miss when we are somewhere else. The heering we eat with raw onions and it is delicious, especially if it is served with sour creme. Now it is very nice weather here, warm and sunny and people are outside most of the time and enjoy the company of friends and relatives. It is nice to be able to cycle around in a green town with many parks and a nice market place where we can buy all the vegetables and fruits of the season.

 

Future travel – going to Berlin to meet a friend

We have found all our things and unpacked everything and are slowly adapting to this kind of life, but soon I shall be leaving for Berlin, where I am going to visit my friend Mechthild Flohr who lives in Potsdam and I am very much looking forward to meet her and will stay with her for a week. The distance from here to Berlin is only 300 kilometres so it takes less than an hour to arrive there by flight. In Potsdam I will visit a famous castle by the name of “Sans souci”, in German “Ohne Sorgen” and it was built by Federic II of Prussia in the 18th century during the period which is called “The enlightment”. Voltaire used to spend a lot of time at the court of Federic II and is supposed to have said that German is a language for soldiers and horses. However, I do not agree.

 

Read Full Post »

 

On April 25th we came to Malindi by flight from the island of Mandain the Lamu archipelago. A friend of ours, Babu, at Shella had recommended a hotel in Malindi where he usually stays when he has to go to the mainland.

 

Malindi is a place where many Italians live permanently and it is located about 120 kilometres north of Mombasa at the coast of the Indian Ocean. Many people here speak Italian which suits us perfectly.

The hotel where we stay you can find at the Internet. It is called “Scorpio villas” and the owners are from Italy. The place is really good. Around 47 bungalows there is a tropical garden with bougainvillea, flamboyant-trees, palms, hibiscus frangipani-trees and lots of other flowers and plants.

The bungalows consist of one room and a bathroom and a veranda. In every room there is a television with several channels and if you want you can be connected to the net.  

In the garden there are four pools with sea water and the beach is private and belongs to the hotel. It takes a couple of minutes to go there so what more can we wish.

 

 

 

 

There is a restaurant with Italian food where the guests have breakfast and if they want they can also have both lunch and dinner there and these meals, as well as the breakfast, are served like buffets and the food is something special with meat, fish and seafood, salads, tropical fresh fruit, yoghurt and different kinds of cakes.

Around the pools there are bars and the service is excellent. You imagine being in paradise. Every morning somebody comes to clean the rooms and the verandas. The hotel has also a laundry. If people do not want to leave the place they can easily spend all the time here.

 

Most of the guests are from the UK because a British travel agency, Cosmos, has a contract with the hotel so each week people come here to spend one, two or three weeks and they can choose between full board or half board or only B&B.

We have discovered that half board is excellent because then you can choose between lunch and dinner and both meals are served as buffets and the food is really good, the best we have eaten since we left Peponi restaurant in Shella. They have Italian cheese of different kinds, pasta, soups, sea food, fish and dishes like “vitello tonnato”, pollo al cacciatore”, scalopina and similar famous Italian dishes and they know how to cook it. With the food you can drink for example South African wines of different kinds and they are also very cheap.

 

In the evening people meet and get together for a drink and before dinner all guests are invited to have wine and snacks for free at one of the pools. I must say that I have changed my mind about “all inclusive” because here it is really functioning very well but that has probably to do with the high quality of food and the excellent service. More than hundred people work here.

 

After dinner an orchestra plays evergreens and those who feel like can dance. We have met very nice British people here, of whom most are from London and we have also met Patrick who you can see on the enclosed picture dressed like a chief. He is very funny and makes us laugh a lot every day. He has his family in Scotland where he lives and works but now he is here for holidays to visit his mother who lives in a traditional village not far from here.

 

Patrick, a new friend whom we have met here

 

As a conclusion I can say that I would recommend you to come to this place for holidays. It is really good and the British tourists pay around 400 pounds per week which includes flight fromLondon, transfer and half board and they are really happy as they find it very cheap.

 

Outside the hotel doors there are taxis which you can take and go to town if you need something there and to the airport of Mombasa it takes a little more than two hours from here by bus and the road is quite good, I think it is a good idea to consider spending your holidays here instead of in expensive places in Europe because the weather is very good here even if it is supposed to be winter now. Sometimes it rains but mostly during the night.

So this is all from Malindi for now because it is soon time for us to go to the pool and have our sun downers.

 

Read Full Post »

Today we have really enjoyed and used our spacious apartment and arranged a dinner party for some of our new friends, whom we have met here at Lamu Island.  It is not so easy to know what to cook for a number of people as it has to do with what is available in our three small grocery shops here in the village of Shella. Sometimes we also take a boat trip to Lamu town to visit another grocery shop.

If one of the fishermen here has caught a lobster or a crab or a tuna fish of suitable size that could also be an option. There are also two kinds of snappers and another fish called kingfish. We have phone numbers to different fishermen from whom we can buy fresh fish. And also oysters sometimes.

 

During the week we have been looking for vegetables to use for a buffet and we have found big ripe avocados, iceberg salad, tomatoes, leek, potatoes, apples, cucumber, onions, garlic, capers, gherkins and of course ripe big mangos for 1.50 Swedish crowns each. Two avocados – very big – cost 4 Swedish crowns. They are very different from the ones I sometimes buy at the market place in Lund, much more juicy and the taste is also different since they grow here at the island at a shamba (Swahili for farm).

 

In Lamu town we usually go to a grocery shop owned by an Indian man and he has all kinds of things which we find interesting. Last week we visited this shop twice. We have bought yoghurt, black olives, saffron, vanilla, butter, cheese and many other things there.

At our local grocery shop we find Italian pasta of different kinds, avorio rice from Italy and balsamico vinegar as well as British mustard. Today Anders also found sardines in that shop. I also had a frozen lobster from last week in the freezer and our local grocery shop also sells eggs of high quality from the village. Our apartment is very well equipped with a good fridge and a freezer which is quite big and a gas stove.

 

We invited our friend Michael and his wife Grace and their children Elisabeth, Stephen and Philip. The other sister, Alice, was working so she could not come and the eldest sister, Tina, lives in Nairobi.  Another guest, Julius, whom we also invited, works with Michael but he has no family so he came by himself a little earlier than the others.

You can see photos of Grace and Elisabeth as well as Alice in this blog. There is also a photo of Michael and another one of Julius enclosed.

 

Michael, Stephen’s Father

 

Grace and Elisabeth - Mother and daughter

 

Alice who was not present at the dinner party

 

Julius, a guest at the dinner party

 

We are very lucky because in our rent there is household assistance included, which means that at nine o’clock in the morning six days per week, a young man called Arnold, opens the door with a key and goes straight to the kitchen to wash the dishes. Then he continues his work and cleans the whole place, bedrooms, bathrooms and the room at the roof top which is a living room with a view over the village and a glimpse of the Indian Ocean.

When we need something from Lamu town, like alcohol for example, Arnold also goes there by boat to buy what we ask for and need. Arnold can do anything which is needed in a normal household and he is also a very nice person, easy going.

When we told him that we were having guests he offered to work even if Sunday is his day off. We said of course that we did not want him to work on his free day but he insisted so we decided to pay him extra for his work and he came already at ten o’clock and helped us with the planning of the dinner party for eight persons.

He provided us with plates, glasses and cutlery from a hotel and went to buy soft drinks and lots of water and he laid the table upstairs and even picked beautiful flowers to put on two tables, both in the dining room and in the living room.  You can see the table in the dining room on one of the photos which I enclose.

 

Arnold, the boss of our household

 

The table in the dining room

 

I prepared several different kinds of salads, like for example one Caesar salad, one potato salad, one avocado salad with slices of lobster, tsatsiki, cooked green beans in tomato sauce and one egg salad with sardines. I had also bought ten mangos and they were ripe and juicy.

The guests ate with very good appetite and when almost all the salads were finished I asked if somebody wanted pasta since I had prepared a classic Italian tomato sauce for pasta. Many wanted pasta even if they already had eaten quite much. We also had some nice bread which we had ordered at Peponi’s where they sell bread, the same kind as they use in the restaurant. We bought baguettes and our guests ate all of them. They were really delicious.

After the meal – in which Arnold of course also participated – we sent the boys and their sister to buy some ice cream nearby and they were very pleased and ate a big box of ice cream in a greenish poisonous looking colour. The adults had coffee and some chocolate and not until it was getting dark in the evening the guests left but before that we looked at photos at our lap top, something that everybody likes to do. Cameras are expensive to buy and many families cannot afford to buy one. That is why they like others to take photos of them.

 

We decided together with the parents that the boys, Stephen and Philip 15 and 13, would come and visit us soon by themselves and that we would take them to a nice big swimming pool where they can train swimming. They are training crawl this season they say. We dare not take them to the beach because of the strong currents. Accidents have occurred here every year. There are no guards at the beach either.

 

In the blog we have written about Stephen before. He is the boy whose school fees we pay. We also pay for his school uniform, books and we give him his pocket money. He needs money so he can go to the Internet café to read and write mails and he also needs the Internet as a source of information for his school work.

Schools in Kenya are free for the first eight years, but when the pupils start to go to secondary school there are fees to pay. Also for the university the students pay something like 45-50000 KS per year (around 4000 Swedish crowns) which means paying for two semesters. For many young people in this country it is impossible to study because of the high costs.

Stephen’s sister Elisabeth still goes to the secondary school and has two years left there. The parents pay the fees for her but it is a heavy economic burden for them especially now, because Alice who is two years older than Elisabeth, has been admitted to the faculty of economics at the university of Mombasa.  Philip is only 13 so he has two years left until he will go to the secondary school. There are no school fees to be paid for him so far.

 

When the guests had left to take the boat back to Lamu the sink in the kitchen was full of plates, glasses and cutlery but that is another story. We were very pleased with the day which we had spent in nice company.

 

View from our roof terrace

 

Yellow flower on a big tree

 

Yellow flowers at the same tree

 

Flowers hanging down to give shadow over the restaurant

 

Bougainvillea

 

 

Read Full Post »

Lund den 3 september 2010 

Äntligen – en katt som huvudperson på Internet – Internetaristocaten Carlo från Holte i Danmark 

  

En katt och hans trädgård 

Under mer än tre veckor har vi nu utfört ett konsultuppdrag, något vi redan har stor erfarenhet av – nämligen att passa husdjur i deras hem. Denna gång gällde det katten Carlo med hem i byn Holte som ligger mellan Köpenhamn och Helsingör – alltså på Själland. Tidigare har vi passat katten Principe i Florens och en  papegoja som bor i Prag. 

Vi välkomnar flera uppdrag. Passning av djur i deras eget hem. Ormar undanbedes, liksom ödlor av alla slag. 

  

Aristocaten Carlo 

Carlo är en aristokrat bland katter. Han är inte vilken bondkatt som helst. Som ni ser på bilderna är han en mycket vacker katt i sina bästa är. Han har hunnit fylla femton vid det här laget. 

Carlo är randig. Pälsen är ljus grå i botten med mörkare grå ränder och svansen är helt randig. Han har vita sockor på baktassarna och framtassarna är också till hälften vita. Ja han ser nästan ut som vore han designad, vilket han kanske är, men i så fall av vår Herre. 

  

Katten har markerat revir runt sitt hem och i sin trädgård, som han inte gärna lämnar.  Han är ett bekvämt djur som tar dagen som den kommer och han lever ett stillsamt och behagligt liv, låter sig inte störas, blir inte upphetsad. Det enda som kan göra honom upprörd är, om han inte får mat i tid. 

Carlo har tre intressen i sitt kattliv, äta och sova och gå några små dagliga promenader. Han är en anspråkslös katt med andra ord. Om en mus eventuellt skulle springa in i hans mun tar han den, men han gör sig inte alltför stort besvär. 

  

Kattdagen börjar med att Carlo redan klockan sex ställer sig utanför sovrumsdörren där ansvariga kattvakter sover. Han jamar å det ömkligaste, högre och högre och allt mera otåligt ju längre tiden lider utan att något händer. Han kräver omedelbar respons på sina jamanden. 

När kattvakten så stiger upp springer Carlo direkt fram till matskålen och sätter sig där medan han förnärmat betraktar människan som ska ge honom maten. Det går inte fort nog helt enkelt. Han demonstrerar sitt missnöje och kräver direkta åtgärder för att bli nöjd. 

Den sömndruckne kattvakten ger honom torrfoder i form av små runda kulor. Dessa är antingen gröna eller bruna. De gröna innehåller grönsaker och de bruna proteiner. För Carlos del hade han gärna undvikit det gröna, bara ätit det bruna, men kulorna ligger blandade så det går inte att sortera dem. Det är säkert nyttigt för honom att äta grönsaker. Om han inte äter grönsakerna får han ingen efterrätt. 

  

Nu är morgonfriden störd och då är det lika bra att stiga upp och äta frukost. Carlo ser nöjd ut. Han kräver ständigt sällskap av kattvakterna, hade gärna legat tillsammans med dem i deras säng, men vi stänger obönhörligt dörren vid läggdags. 

Medan vi äter frukost lägger han sig i sin egen soffa. Ja han har en egen soffa där han brer ut sig på en mjuk filt av fleece. Den – liksom soffan är vit – en färg som inte är särskilt lämplig för en katt som går ut och in genom en trång kattlucka. Han har med årens rätt blivit tämligen fet och borde genomgå en ”slankekur” som danskarna säger. 

  

Under förmiddagens flyttar vi ut i trädgården, sätter oss på terrassen och läser böcker och tidningar. Carlo följer med ut, lägger sig på trädäcket och kräver ibland att bli kliad på magen eller bakom öronen. 

Ibland reser han sig upp och dricker lite vatten ur fågelbadet. Det kan även hända att han sätter sig på trappan och tittar på småfåglarna som äter vid foderbordet. Att fånga en fågel är inte möjligt, men ingen kan hindra en katt att ha sina fantasier om hur koltrastar och domherrar skulle kunna smaka.  

Snart är det dags för lunch och när han ser mig gå till köket för att laga mat följer han inställsamt efter fastän det är alltför tidigt för honom att äta och det vet han men han vill gärna ge sken av att det är dags för lunch för hans del. Men vi vill inte ge honom för mycket mat. Blir han alltför fet kan han riskera att fastna i kattluckan på väg ut eller in. 

Han väntar otåligt vid matskålen att jag ska fylla den med dagens gourmetmat, nämligen mat som består av kött som ligger i ett paket, kanske vissa paket innehåller fisk också samt vitaminer. När vi sätter oss vid bordet och äter lunch ger vi även mat till Carlo. Han skulle inte stå ut att se oss äta utan att själv få något. 

  

Vi beger oss ut ibland under dagens lopp och då brukar katten följa med oss till parkeringsplatsen för att ta farväl av oss. När han hör motorljudet från bilen när vi är tillbaka kommer han ibland och möter oss, tittar förnärmat på oss för att vi ska förstå att han inte har fått mat sedan lunchen, men middagen serveras inte förrän tidigast klockan fem och då blir det torrfoder liksom vid frukosten. 

  

På kvällen brukar vi ibland sitta framför dumburken och titta på usla program. Danskarna verkar ekonomiskt helt utarmade vad gäller budgeten för inköp av tv-program och det de visar i sin burk består mest av repriser. En sådan är kommissarie Colombo till exempel. Sämre tv-program har man endast i Sydafrika. 

Svensk tv framstår i jämförelse som högkulturell, något vi aldrig säger när vi tittar på tv hemma. Då svär vi mest och säger att vi ska sluta betala licens. 

Jag brukar sitta i en svart skinn-soffa när jag ser på tv och där längst ner i ena änden finns en fin korg, men det är ingen kattkorg utan en hundkorg. Trots att Carlo nu riskerar att bli förväxlad med en hund lägger han sig på en mjuk filt i just hundkorgen. Jag kallar då honom för min lilla hund men jag säger det på danska för att han verkligen ska förstå att han nu är som en hund. 

Han ligger helt förnöjt i korgen , sträcker ut sig och förväntar sig att bli kliad och klappad över hela sin kattkropp. Han slickar sig noggrant och är så nöjd med tingen att han spinner. Ibland framåt natten faller han i djup sömn och snarkar högljutt. 

Sådan ser dagen ut för aristocaten Carlo i Holte i Danmark. 

Carlo ligger i den antika soffan, hans egen

Carlo ligger i sin hundkorg

Vit rosenbuske mot västervägg

Röd rosenbuske mot västervägg

Rosorna blommar ymningt

Lilafärgad hibiskusbuske på södervägg

Röd hibiskus

Persikor mot södervägg

Vindruvorna är snart mogna

Japansk lönn

Orkidéer i fönster mot öster

 

Read Full Post »

Vi har nu kommit till en liten ort som heter Catembe. Vi åkte hit med Niklas i söndags och överfarten var i sanning en mycket speciell upplevelse. Maputo ligger vid en vik och mitt över viken ligger byn Catembe.

Det tar tio minuter från Maputo att ta sig hit över vattnet. Priset är 6 Kalle Anka pengar som vi kallar valutan här. Det motsvarar 1.50 sek. Vi kunde alltså inte klaga på priset. Vi lät Niklas betala hela kalaset.

Båten var ytterst liten, en motorbåt. På väggen stod det att den hade tillåtelse att ta 25 passagerare vid bra väder och 12 vid dåligt. Vi var omkring 60 ombord. Jag kom att tänka på afrikanska flyktingar som försöker ta sig till Europa med hjälp av båtar. Många drunknar på vägen, men vi konstaterade att om båten skulle haverera så skulle vi alla tre ha klarat av att simma. Det rör sig bara om ett par kilometer. Prylarna hade vi kastat i havet.

Vi kom i alla fall lyckligen fram och gick i riktning mot ett antal ”barer”, där vi köpte vatten och frågade efter ett hotell med namnet Marisol. En ung entreprenör i tioårsåldern dök upp och erbjöd sig att skaffa taxi. Det var hett och vi mottog tacksamt erbjudandet.

Efter en vinglig färd på en väg av sand kom vi fram till Hotel Marisol och frågade om vi kunde bada på deras privata strand mot att vi konsumerade under dagen. Vi blev varmt mottagna och tillbringade hela söndagen med att äta god mat och bada både i poolen på tio meter och i havet, men vi föredrog dock havet, trots att vågarna var höga. Vattnet var uppemot 30 grader varmt och i luften var det närmare 40. Niklas lade sig i barnpoolen med sin bok för att svalka sig.

 

Bilfärjan och folklivet

Efter en dag vid havet var det dags för hemresa. Hotellet har en egen van så vi blev körda till hamnen. Där köpte vi ”fel” biljetter, till bilfärjan istället för till sardinburken, men det var i sanning en upplevelse. Vi klättrade högst upp för en trappa och kunde stå och titta på däcket där bilarna körde ombord. Vi trodde inte våra ögon, när vi såg hur många bilar som kunde få plats på däcket. Den ena efter den andra vinkades in. Skulle de ha kört landvägen hade det kostat mycket mera i bensin. Två bilar fick dock inte plats.

Nere på bildäck rådde god stämning. Barn och kvinnor satt på flaken till olika fordon och männen drack vin och sprit under överfarten och delade generöst med sig till sina kvinnor. Männen skulle köra bilarna men det brydde de sig inte om. Vi trodde nästan att vi befann oss i Sverige med tanke på drickandet av alkohol under resor. Men vi är i Afrika. 

”Tutto il mondo e paese” är ett italienskt ordspråk. Hela världen är en by och det ligger något i det. Folk är i princip likadana överallt.

 

Hela veckan i Catembe

I måndags, alltså igår den 8 februari, flyttade Anders och jag hit för att njuta av havet och de fantastiska baden. Båtfärden företog vi i den lilla båten och vi pressades in som de sista passagerarna och fick då halvstå i förarhytten. 

Bagaget var endast två små ryggsäckar och en liten axelväska i tyg och en miljövänlig tygpåse från Konsum på Mårtenstorget. Den ena ryggsäcken var dataryggsäcken som jag hade fått av mina kolleger i samband med att jag kastade in handduken.

 

Hotel Marisol

Etablissemanget har många rum, ägs av en man från Flandern, vilket han är noga med att påpeka. Vi har valt ett billigt rum 90 USD per natt inklusive frukost, engelsk sådan. Allt för fet enligt vår smak så imorgon får vi en annan typ med frukt och yoghurt. 

Här finns en vidunderlig trädgård med ett stort mangoträd som ger skugga, hisbiskus som står i blom, bananträd och många andra träd och blommor. Grönskan är prunkande. Allt vattnas flera gånger om dagen. 

Att bada här är verkligen en hit. Niklas kommer på fredag. Då ska det bli fullt av sydafrikaner här säger Konrad – ägaren. Det är nämligen Valentines dag då och den firar folk. Köket här är både gott och prisvärt. De har fantastiska fisk- och skaldjursspett, hummer och mycket annat från havet. Kocken här är duktig tycker vi. Jag har visat flickorna som jobbar här bilder från Sverige på snön. De är förundrade. Flickorna heter Mila och Maria. 

  

Sociala orättvisor och löneläget

Tyvärr är situationen sådan i Mozambique att folk knappt får någon lön för sitt arbete. En receptionist tjänar inte ens 400 USD och då kan vederbörande minst två språk och det ena är engelska. De som serverar får se till att få dricks. De har inte ens en tusenlapp i månaden i svenska pengar. Två killar jobbar nere på stranden och de tjänar mellan 500-750 sek/månad. Vi tycker detta är hemskt. Men sådana är förhållandena.

Frelimo sitter vid makten. Ni minns väl att denna gerilla bildades i slutet av 1960-talet och att kampen gällde att frigöra sig från Portugal, något som lyckades 1975. Den förste presidenten hette Eduardo Mondlane och han blev mördad. Han befann sig i Tanzanias huvudstad och någon sände honom en brevbomb. 

Alla gator här har ideologiska namn. Palme är högt beundrad här och det finns Avenida Olof Palme i Maputos centrum, liksom Avenida Vladimir Lenin, Avenida Karl Marx och Avenida Friedrich Engels och även Ho Chi Minh har fått en gata uppkallad efter sig.

 

Frelimo

Jag minns att båda Afrikagrupperna stödde Frelimo, liksom många vänsterrörelser och jag har många gånger lagt slantar i insamlingsbössorna till denna rörelse.

Men Mozambique är ett fattigt land som jag tidigare har skrivit och det är inte lätt att sitta vid makten här när pengar saknas till basala behov. Frelimo har till exempel förstatligat all jord och det är höga skatter på importerade varor och det är mycket som importeras. Det såg vi när vi besökte Maputo shopping center.

Jag var där igår för att köpa handdukar till stranden och de kostade motsvarande 450 sek/styck, men de var stora, snygga och av hög kvalitet men jag köpte dem inte. Vi fick låna här på hotellet istället.

 

Badrum utan dörr

Vårt rum här är en historia för sig. Det är 9 kvm stort och rymmer även dusch och toalett samt en dubbelsäng med myggnät runt om. Sängen är säkert 1.80×200 och på varje sida av sängen finns ett utrymme på 10 cm. Man får pressa sig förbi den vid fotändan.

Det finns en mycket effektiv AC i rummet. I natt var det var kallt som i ett kylskåp så vi fick stänga av maskinen. Här finns inga andra gäster än vi så vi kan göra som vi vill och vi får fantastisk service givetvis.

En kuriositet är att badrummet helt saknar dörr! Det har jag aldrig varit med om tidigare. Men någon gång ska vara den första.

 

Avslutningsvis
kan jag säga att bilden av Afrika nu har fullbordats och besannats.

När ”tockakyllingarna” (mina elever på El-programmet) frågade mig vad jag skulle göra när jag hade slutat, underförstått blivit till en dinosaurie, svarade jag dem att jag skulle ligga i en liggstol på en beach med palmer och bli serverad svala drinkar mellan doppen.

Och det är just vad jag gör nu tillsammans med Anders och några goda böcker, bland annat Salingers noveller. Jag måste ärligen säga att jag inte har någon som helst hemlängtan, vilket ni kanske kan förstå.

Nu ska vi beställa caipirinha för femton kronor drinken.
Och därefter ska vi fråga om de har hummer idag.

 

 

 Genom att klicka på bilderna
får du fram dem i originalstorlek.

 

Read Full Post »