Archive for the ‘Lund (Sweden)’ Category

Leaving Scorpio Villas

On May 23rd, I left Scorpio villas by car heading for the airport of Mombasa. The trip took more or less three hours and during these boring hours I was thinking of all nice people I had met at Scorpio, the wonderful couple who own the place – Sara and Simone Mancini, their lovely children – Lorenzo, Luca and little Chiara, Anderson who was responsible for my bungalow, the man who looked after the pool and Andy the barman. Patrick Kalume from Aberdeen and Marian and Frank Swift from London. I will miss all of them.



Flying back to Europe

From Mombasa to Nairobi it took one hour to fly and then I had to sit at the airport in Nairobi for many hours to wait for the flight to Zurich, which took seven hours. Early in the morning on the 24th, I arrived in Switzerland and it was easy to find the terminal where I had to wait for the connection to Prague. That flight took one hour and at 9.30 I was in Prague.

It was in Prague we had started our voyage in December 2010 and it was in Prague that we finished the first five months of 2011.


Early morning, the 24th of May

We had booked a room in a hotel with the name Kampa, which is located in Kampa Park in the heart of Prague. I was very tired when I arrived and was therefore grateful when I was offered a room almost immediately so I could sleep because I had not slept at all during the flight, which took place during the night.


Kampa hotel has a lovely location in Kampa Park

When I woke up late in the afternoon Anders had arrived and he was sitting outside in the garden waiting for me to wake up and we had a couple of beers and discussed what to do during the week we were going to spend in Prague. The location of hotel Kampa is excellent, namely in Kampa park and the weather was lovely, warm and sunny and all flowers and trees were blossoming and the beer was as good as it always is in Prague. What more could we wish? Kampa Park enclosed here.





Holesovice market

Seven days pass quickly. We went to the market in Holesovice by tram because we had to buy a new luggage. After a lot of travelling two luggages had been completely worn out. We had a nice meal in an Asian restaurant at the market and we stayed there for a couple of hours. We also found a luggage that we both liked and at the airport on our way home we left the old luggage empty to somebody who wants it.


The pub “U Cerneho Vola”

A visit to the pub U Cerneho Vola is a must when in Prague so we took tram number 22 to get there. The pub is situated close to the Prague castle and to the Swedish Embassy. You can see a photo of us when we were sitting at the pub. I have written about this pub earlier in my blog.



Meeting a good friend

We also met our good friend Anna Cerna in Prague and we went with her to have lunch in a very nice restaurant in Kampa Park by the name of Nostitz and the food was really nice there. We had asparagus with hollandaise sauce and smoked salmon and thereafter we ordered hot raspberries with ice cream and we had a nice Czech wine with this lovely food and it was really fine to meet Anna again and to listen to what she had been doing during the last year and to hear about her four grandchildren – two boys and two girls – and her two daughters.


“Kachna” – duck and Apfelstrudel for lunch

Every day we went to different places like another pub by the name “U Pinkasu” at the Jungmannova square and we went to have lunch in a small restaurant close to Vaclavske Namesti. The restaurant has the same name as the street where it is located – “Provacnicka” and it is in the proper centre of Prague. They have lovely food there and we had “kachna” which is duck in Czech. It is served with red or white cabbage and most people have it with dumplings but we prefer potatoes. We had “Apfelstrudel” and coffee with cherry wine after the main dish and could hardly move from the table when we had finished our meal. The portions are very big and generous.


Malteske namesti is a beautiful square in Mala Strana

One day we went for a walk in Mala Strana around Malteske Namesti, which is a beautiful square with many small restaurants and cafés and another day we want to Namesti Republiky, and then we walked back to our hotel, which took us forty minutes or more. At the old town square it was hardly possible to walk because there were big groups of tourists who had come to Prague for sightseeing and all of them visit the same places so sometimes it is very crowded in the centre of the town and most of the time I try to avoid these herds of people because I have already visited the places they are visiting and I would never join a big group like that led by a guide anyhow. I would feel like a sheep led by a shepherd.


Back home the 30th of May

Time passes quickly when you are having a good time and soon it was Monday and time for us to go back home and in the evening of May 30th we landed at the airport of Copenhagen and then we took a train to Lund and came home at around seven. We were met by our grandchild Philippa who helped us to carry our luggage and for the first time in five months I slept in my own bed and enjoyed it. Our bed is big, cosy and comfortable.


The market place in Lund

The next morning I took out my bike and cycled to the market where I bought asparagus and strawberries and baby potatoes and then I cycled back home and cooked a lovely meal. I also bought heering, something we always miss when we are somewhere else. The heering we eat with raw onions and it is delicious, especially if it is served with sour creme. Now it is very nice weather here, warm and sunny and people are outside most of the time and enjoy the company of friends and relatives. It is nice to be able to cycle around in a green town with many parks and a nice market place where we can buy all the vegetables and fruits of the season.


Future travel – going to Berlin to meet a friend

We have found all our things and unpacked everything and are slowly adapting to this kind of life, but soon I shall be leaving for Berlin, where I am going to visit my friend Mechthild Flohr who lives in Potsdam and I am very much looking forward to meet her and will stay with her for a week. The distance from here to Berlin is only 300 kilometres so it takes less than an hour to arrive there by flight. In Potsdam I will visit a famous castle by the name of “Sans souci”, in German “Ohne Sorgen” and it was built by Federic II of Prussia in the 18th century during the period which is called “The enlightment”. Voltaire used to spend a lot of time at the court of Federic II and is supposed to have said that German is a language for soldiers and horses. However, I do not agree.



Read Full Post »

Dagens Nyheter – Daily News – covering the whole country of Sweden

We read this paper every day and lately there have been quite a few articles about South Africa. Today there is one with headline:

“Traffic more dangerous than criminals”

 What is very interesting in this article is the statistics. It says that Johannesburg with suburbs has got a population of more or less seven million people.

The statistics from 2008 tell us that out of 100 000 inhabitants 18 000 are murdered in violent crimes. That is almost 20 per cent of the population. Then the big cities in the US are compared and out of 100 000 in New Orleans 63, 6 people are murdered. The next town mentioned is Detroit with 33, 8 persons murdered, Washington DC with 31,4 victims and New York with only 6,3 dead. Finally Sweden is mentioned and here the numbers are very low, only 2 out of 100 000 in the whole country and in Stockholm 4 persons.

The whole country of Sweden has a population of 9 million people and that is like one of the big towns in the world, for example London. Out of 9 million inhabitants here one million is of foreign origin. So even Sweden has got diversity.

Finland is the country in Scandinavia which has got very few immigrants. In Denmark it is not possible to marry someone from a country outside the European Union and settle down there. These couples come to live in Sweden instead. A scaring thing, according to my opinion.

Xenophobia is growing in the rich countries of Europe and political parties with pure ethnicity demands on their programmes are growing. Holland is one such example. The war in the Balkans in the 90s was a war between ethnic groups. Trials are still going on in The Hague against the brains behind the massacres.

The most violent part of South Africa is Gauteng according to the article, where armed robbery and highjacks seem to occur more than in other provinces in SA according to this article. Rape is common but seldom reported to the police. Most of these crimes take place in the night or in the late afternoon and the reasons are often misunderstandings.

Many people in Europe are afraid of visiting SA because they only read about crimes in the papers and the picture of this beautiful country with so much to see and such friendly and hospitable people is painted in black colours. I have never seen a program in the television about what there is to see in SA. Most programs, if any, are about people living in misery in different townships. Those who go to Johannesburg by organized trips from Europe always visit Soweto. Soweto is a name that almost everybody can refer to.

Sixteen years is a very short time from the historic point of view. Apartheid has damaged the country for decades and everything cannot be changed over night. It takes time to change the attitudes of a big population of many ethnic groups and education is needed for everybody. History is a very important subject for all schools. If you do not know about the past you cannot understand the present time.


This beautiful tree is, according to Robert Stockli, in Cape Town called
Frangi Pani. It blossoms with big white flowers which are yellow inside.

When we came from the freezing cold on January the 7th
all Robert’s trees were in full blossom with lots of flowers.

When we came back the 1st of June the trees were still blossoming.
We enjoyed sitting in Robert’s lovely garden in Green Point and
watching the trees, as well as his flowers and his lovely pool.

I brought bay leaves with me home from Robert’s garden.


Read Full Post »

När jag tittar ut på gården måndagen den 21 december, kommer jag att tänka på Orhan Pamuks roman med titeln ”Snö”.

Huvudpersonen i denna roman är en turkisk man som lever i Tyskland. Han kommer tillbaka till sitt hemland, Turkiet, på ett tillfälligt besök för att skriva om den självmordsvåg bland unga kvinnor, som har utbrutit i staden Kars i östra Turkiet. Händelserna utspelar sig 1992 och handlar om några få dagar i poeten Kas liv, en splittrad person som har svårt att finna sin rätta identitet. Han slits mellan det västerländska och österländska, är född och uppvuxen i Turkiet men lever i Tyskland. I staden Kars träffar han sin ungdoms stora kärlek, en kvinna som heter Ipek. Under några få dagar är staden totalt isolerad på grund av ständiga snöfall. Under dessa dagar pågår ett val och de båda politiska fraktionerna drivs mot varandra.

Denna roman blev snabbt en bestseller och den översattes till många språk samma år som Pamuk fick nobelpriset.

I Skåne snöar det sällan, det vill säga, det snöar högst ett par gånger varje vinter men då är snön så blöt att den genast försvinner. Men detta år har det snöat flera dagar i sträck och snön ligger kvar i ett vitt tjockt täcke över marken. Träden är helt snötäckta och cyklarna på vår gård har fått toppiga sadlar. Att få fram cykeln kan ta uppemot en halvtimme med hjälp av en kvast som man får använda för att sopa bort det tio centimeter höga snölagret.

Ute på gatorna är det halt. Det går knappast att cykla. Cykeln får istället fungera som stöd under promenaden. Att gå utan stöd innebär att man riskerar att halka och bryta armar och ben. Det är bäst att hålla sig hemma, att undvika snön. Plogbilar och saltbilar hinner inte med. Snöfallet är alltför ymnigt.

Ja det är hemskt med snön.

Idag, när det är tre dagar kvar till julafton, har snön blivit blöt men enligt väderrapporterna kommer den att ligga kvar över julen. Tågen är försenade. Folk vågar inte bege sig ut med bil för att besöka nära och kära under helgerna och det är så gott som omöjligt att köpa tåg- och bussbiljetter när helgen är så nära förestående. Alla biljetter är utsålda redan. Snön ställer endast till eländes elände och inget annat.

Jag längtar härifrån, till platser där det är varmt och där jag slipper se snö annat än på bilder. Däremot läser jag gärna om boken med titeln ”Snö” och då vill jag helst befinna mig på en solig strand.

Read Full Post »

I Gamla Lunds årsbok för år 1968 finns en artikel av Fritz Jönsson med titel Mårtenstorget på 1890-talet. Skribenten börjar med att berätta att torget i folkmun kallades antingen ”Studatorget” eller ”Oxatorget”.

Vid en gata som gränsade till torget låg vid denna tid en krog där törstiga kunde få en sup för 6 öre. Denna sup kallades ”diskare”. Dessa billiga supar serverades i källarplanet medan en stor romtoddy på samma ställe, lite högre upp i huset kostade 25 öre. På torget idkade man handel då liksom nu, veckans alla dagar men lördagen utgjorde höjdpunkten på veckan. De varor som såldes var även då grönsaker och frukt. Dock skilde sig försäljningen då och nu vad gäller sill. På torget fanns ett stort antal ”sillagummor” som sålde sill ur tunnor. Dessa har försvunnit och idag finns istället fiskståndet som jag skriver om under rubrik ”Mårtenstorget.”

En av torgförsäljarna hette Johan Olsson. Eftersom han var handikappad satt han på sin grönsaksvagn mitt bland korgarna med frukter och grönsaker. Tomaterna hade en central plats på hans vagn, eftersom dessa ”kärleksäpplen” var svåra att sälja till gemene man. Det gällde alltså att exponera dem. De som köpte och smakade på dem blev grymt besvikna. Tomater ingick inte i den skånska mathållningen och såldes normalt inte till privatpersoner utan endast till hotellen i staden.

I närheten av Bankgatan hade fru Svensson med öknamnet ”Tyskan” sin vagn. Hon tilltalade kunderna på svenska men med stark tysk brytning och frågade: ”Vad skall det vara idag lilla vän?”

En annan försäljare hade epitetet ”pantoffleprångaren”. Han hade sin vagn i närheten av krogen, där han sålde potatis. Han kallades även ”Skåningen” i folkmun. Denne man var liten och klen och hans ansikte var inramat av ett yvigt skägg. Till sin hjälp hade han hustrun som var den som skötte ruljansen. Till skillnad från maken var hon kraftig och storväxt, hans raka motsats. Många husmödrar satte hela sin tillit till ”Skåningen” under vintermånaderna när det var svårt att få potatis från landsbygden.

I början av hösten var det högsäsong för blåbär och lingon. Bären fraktades till Lund från norra Skåne på hästlass. Fru Sten och hennes son Anders hade ett stånd, där de sålde bär och kvinnan marknadsförde sina produkter mycket högljutt med en dånande tordönsstämma. Hon drog kundernas uppmärksamhet till sina bär genom att skrika och domdera på småländsk dialekt. Det som kännetecknade denna torgmadam var, att hon var blå i hela ansiktet, ända upp till hårfästet av blåbären. Ingen kunde undgå att lägga märke till hennes produkter som vid denna tid kostade 25 öre litern.

Ibland önskar jag att man hade kunnat resa genom olika tidsepoker med hjälp av en tidsmaskin, likadant som Momo gjorde i boken av Mikael Ende. Det hade säkert varit en rolig upplevelse att besöka torget för 120 år sedan. Stämningen då var säkert mycket genuin och den skånska dialekten utgjorde säkert ett härligt inslag i den dåtida torghandeln. Nu är denna så gott som helt försvunnen överallt i staden. Allt var inte sämre förr.

Read Full Post »

I Lund där jag bor har vi en smal liten gata som heter Kattesund. Var namnet kommer ifrån anar jag inte. Om man översätter ordet ”sund” till italienska blir det ”stretto”. Men ordet stretto betyder även smal. Själva ordet gattostretto betyder den smala katten.

Vid denna lilla gata i Europas periferi har en italienare från Rom öppnat en liten krog – eller kanske rättare sagt en bistro. De serverar lunchrätter såsom pasta och olika sallader och smörgåsar.

Kaffet är himmelskt, riktigt, på bönor rostade på italiensk vis. Det finns också kakor att välja mellan samt goda efterrätter och italienska viner från diverse vindistrikt.

Vid lunchtid är det svårt att få bord på detta ställe. Det är mycket populärt och lokalen är liten. I köket arbetar Emmanueles svenske svärfar och hans svärmor hjälper till med serveringen, mest under helgerna. Emmanueles svenska flickvän, Anna, jobbar i köket, där hon skär och hackar och lägger upp portionerna på tallrikarna. Hon serverar också.

Detta är mitt favoritställe i Lund. Jag brukar gå dit minst en gång i veckan för att träffa vänner och bekanta, för att tala italienska med Emmanuele och andra italienare som brukar komma dit. Stämningen är gemytlig och det är allmänt trivsamt att tillbringa några timmar på detta ställe, speciellt om man tycker om italiensk mat.

Enligt mig har Gattostretto det absolut godaste kaffet i Lund. Cappucinon är oslagbar. Smaken är himmelsk. Jag har tur som bor i en stad där utbudet är stort. 

Kocken på Gattostretto

 Här är vännen Gino, en av de flitigaste gästerna på Gattostretto

Read Full Post »

I Lund har vi ett salutorg – Mårtenstorget – där man kan köpa frukt och grönsaker sex dagar i veckan, måndag till och med lördag. De vanliga veckodagarna finns det fyra olika grönsaksstånd och en vagn med fisk och skaldjur, Det finns också ett stånd där de säljer godsaker. På fredagar och lördagar kommer fler försäljare till torget och då går det att köpa smycken, kläder, väskor och andra varor. Vid adventshelgen var det stor kommers på torget. Många sålde hembakade kakor, hantverksprodukter och julprydnader. Vid tolvtiden på förmiddagen var det som mest folk. Vid vissa stånd var det kö. Fisk och skaldjur var slut redan klockan ett.

På torget träffar man vänner och bekanta. Folk står och talar med varandra långa stunder och stämningen är härlig och lustfylld. Jag brukar handla på torget cirka två gånger i veckan, köper nästan all frukt och alla grönsaker där, oftast i samma stånd. Att sälja frukt och grönsaker på torget kräver mycket arbete, speciellt när det regnar och snöar. När temperaturen går under nollpunkten går det inte att ha varorna under bar himmel. De måste läggas under filtar inne i torgståndets transportbil för att inte förfrysa. Torghandeln börjar tidigt på morgonen, vid sju- åttatiden och håller på till klockan två på eftermiddagen.

Här är Lisa som under många år sålt frukt och grönsaker
på Mårtenstorget i Lund. Det är hos henne jag handlar.


En av försäljarna i fiskståndet. Här finns allt man kan önska sig
från färska musslor till sill och ål. Detta är mitt favoritstånd.


Read Full Post »